Li Karlsson

"När du blundar tittar jag" skriven av Gunnar Ardelius.

"När du blundar tittar jag" är en kärleksbok som handlar om Harry. En 17 årig kille som bor i stockholm, som för det mesta lever själv i familjens lägenhet. Hans mamma sitter och tjuvröker på psyket, hans pappa kommer bara på nätterna och lämnar pengar i brevinkastet, hans flickvän Sally har flyttat till Berlin, kompisen Valentin har flyttat till en stuga i skogen där det ända han äger är en gul träningsväska full av vin, men som trivs med livet precis som det är. Sist men inte minst hans farfar som försöker hjälpa Harry med voodoo. Flera personer finns det inte i Harrys liv. Alla fullt upptagna med sig själva.

Harrys stora kärlek Sally åker till Berlin. Hon lämnar honom för att satsa på hennes stora intresse, konsten. Tjejen som han spenderat tiden med åker ifrån honom, han kan inte längre äta hos Sallys föräldrar och pengarna från hans pappa är slut. Hur ska han nu klara sig? Vem ska han umgås med? Kommer han och hans pappa komma överrens och kommer hans mamma någonsin få komma hem igen?

Mina åsikter om boken.

Jag tycker att "när du blundar tittar jag" var en tråkig bok. Den består av många små stycken som satts ihop till en berättelse vilket gjorde att den inte fick någon direkt handling, det var svårt att få en fattning om boken. Det fanns inte så många positiva saker som boken visade, allt var dåligt, tråkigt, ledsamt och dystert.

Det som var bra med boken var att den fick mig att tänka till. Genom att hans liv kändes meningslöst och betydelselöst fick det mig att tänka på de positiva sakerna med mitt livet. Med en mamma på psyket, en pappa som vägrar träffas, en flickvän som bara finns där för att, en kompis som lever på att dricka och en farfar som är den enda som bryr sig, om man kan kalla det så. Vilken otrolig tur jag har som har folk i min närhet som bryr sig och vill mig väl.

Det är precis som det vi pratade om på so:n häromdagen. Varför inser man inte hur bra man har det? Varför ska man behöva se andra lida för att vara tacksam? Vi är så otacksamma, vi har det så gott men tar ändå inte vara på det. Precis som med "Tisdagar med Morrie" ska man behöva leva med en svår sjukdom för att börja leva livet? Nej självklart inte, vi måste börja njuta av livet redan nu och vara tacksamma.

Budskapet

Bokens budskap är väldigt svårt att förstå, men jag förknippar det som om den vill mig att tänka till. Precis som jag skrev på mina åsikter. Få mig att tänka till och vara tacksam över mitt liv.