Det börjar sakta men säkert dra ihop sig mot den stora dagen som alla längtar efter, JULAFTON. Jag brukar vara ganska snabb vad det gäller att köpa julklappar men i år vet jag inte vad som har hänt. Om 2 dagar ska klapparna delas ut och jag har ännu inte köpt en enda. Så idag ska jag spendera min dag på stan och inte cykla hem förrän alla klapparna är med. Jag förstår inte hur det ska vara så svårt att hitta julklappar till de som man känner bäst, släkten och familjen.

Lovisa sa en sak till mig som jag tyckte lät bra. Det var att man inte ska säga vad man önskar sig till de som frågar, utan personen ska själv förknippa julklappen med personen som ska få den. Det är då man inser hur bra eller dåligt man känner en person. Väldigt bra idé men också väldigt svårt, min hjärna går på hög varv kan jag lova.

Ett inlägg om Lovisa :)

Här kommer ett inlägg om min kära vän Lovisa. Läs och medverka gärna i Jonnas utmaning på hennes blogg :)

Jag har tänkt vänta ett tag och skrivit om någon som jag inte känner så väl men det verkar vara dåligt med folk som kommenterar så det får bli ett inlägg om Lovisa ändå. (Det är inte det att jag inte vill skriva om dig, men vi känner varandra så väl att det känns roligare att skriva om någon annan) Jag ska försöka göra det kortfattat.

Lovisa Charlotta Victoria Dahlheim och Li Karlsson (jag) började lära känna varandra på sommarlovet från 7:an till 8:an. Sen dess har vi hållit ihop dag som natt tätt, tätt. Vi klaffade riktigt bra och har haft otroligt roligt med vandra, och har fortfarande. Vi har inte tröttnat på varandra än i alla fall. Lovisa är helt olik mig men anledningen till att vi passar så bra tillsammans är för att vi kompletterar varandra. Vi har väldigt olika åsikter om det mesta vilket gör det hela intressant.

Lovisa är otroligt ödmjuk och en person som man kan luta sig emot. Hon har en väldigt stark vilja och kan blir riktigt sur, då gäller det att vara på sin vakt :P Hon är inte den bästa på tider och har väldigt lätt att glömma saker. Senast idag när jag hjälpte henne att jobba i Parken. Vi hade fått nycklarna till deras kontor och när vi gick därifrån hade hon glömt nycklarna på bordet inne i kontoret och dörren var påväg att slå igen, men tur som hon har hann hon få tag i dörren innan den gick i lås. Så hon har ett minne som en guldfisk men turen är på hennes sida. Lovisa är en underbar vän, och helt ärligt så förstår jag inte hur jag har klarat mig utan henne i mitt liv tidigare. En sak till, hon är otroligt vacker :)

Jag har väldigt många minnen med denna tjej. Men ett minne som jag minns som mest är vår första resa tillsammans. Jag följde med Lovisa och hennes familj till Falkenberg, jag tror att Lovisa har skrivit lite om det på hennes blogg och jag har haft en redovisning om det i skolan på engelskan. Vi kände inte varandra så väl då och Lovisa har berättat senare att hon var väldigt nervös inför resan. Inget jag själv var utan jag var mest nyfiken och förväntansfull. Jag trivdes otroligt bra som fisken i vattnet med Lovisas familj. Det var nog den roligaste veckan i mitt liv. Vi skrattade otroligt mycket och jag kände att jag verkligen kunde vara mig själv med henne och hennes familj. Sen dess har jag varit fast i hennes liv.

Lovisa kommer alltid betyda väldigt mycket för mig och jag gillar henne för den hon är. Jag hoppas att vi har många år kvar att umgås på. Inte ens en färdresa på 50 km ska få skada vår vänskap. Jag har nämligen kollat upp att det tar drygt 10 timmar att gå till Vadstena om det nu är dit du tänker flytta.

Tänk er att inlägget innehåller bilder. Men de var för stor för att publiceras och jag vet inte hur man gör på imac datorer för att minska dem :P