Det börjar sakta men säkert dra ihop sig mot den stora dagen som alla längtar efter, JULAFTON. Jag brukar vara ganska snabb vad det gäller att köpa julklappar men i år vet jag inte vad som har hänt. Om 2 dagar ska klapparna delas ut och jag har ännu inte köpt en enda. Så idag ska jag spendera min dag på stan och inte cykla hem förrän alla klapparna är med. Jag förstår inte hur det ska vara så svårt att hitta julklappar till de som man känner bäst, släkten och familjen.

Lovisa sa en sak till mig som jag tyckte lät bra. Det var att man inte ska säga vad man önskar sig till de som frågar, utan personen ska själv förknippa julklappen med personen som ska få den. Det är då man inser hur bra eller dåligt man känner en person. Väldigt bra idé men också väldigt svårt, min hjärna går på hög varv kan jag lova.

Ett inlägg om Lovisa :)

Här kommer ett inlägg om min kära vän Lovisa. Läs och medverka gärna i Jonnas utmaning på hennes blogg :)

Jag har tänkt vänta ett tag och skrivit om någon som jag inte känner så väl men det verkar vara dåligt med folk som kommenterar så det får bli ett inlägg om Lovisa ändå. (Det är inte det att jag inte vill skriva om dig, men vi känner varandra så väl att det känns roligare att skriva om någon annan) Jag ska försöka göra det kortfattat.

Lovisa Charlotta Victoria Dahlheim och Li Karlsson (jag) började lära känna varandra på sommarlovet från 7:an till 8:an. Sen dess har vi hållit ihop dag som natt tätt, tätt. Vi klaffade riktigt bra och har haft otroligt roligt med vandra, och har fortfarande. Vi har inte tröttnat på varandra än i alla fall. Lovisa är helt olik mig men anledningen till att vi passar så bra tillsammans är för att vi kompletterar varandra. Vi har väldigt olika åsikter om det mesta vilket gör det hela intressant.

Lovisa är otroligt ödmjuk och en person som man kan luta sig emot. Hon har en väldigt stark vilja och kan blir riktigt sur, då gäller det att vara på sin vakt :P Hon är inte den bästa på tider och har väldigt lätt att glömma saker. Senast idag när jag hjälpte henne att jobba i Parken. Vi hade fått nycklarna till deras kontor och när vi gick därifrån hade hon glömt nycklarna på bordet inne i kontoret och dörren var påväg att slå igen, men tur som hon har hann hon få tag i dörren innan den gick i lås. Så hon har ett minne som en guldfisk men turen är på hennes sida. Lovisa är en underbar vän, och helt ärligt så förstår jag inte hur jag har klarat mig utan henne i mitt liv tidigare. En sak till, hon är otroligt vacker :)

Jag har väldigt många minnen med denna tjej. Men ett minne som jag minns som mest är vår första resa tillsammans. Jag följde med Lovisa och hennes familj till Falkenberg, jag tror att Lovisa har skrivit lite om det på hennes blogg och jag har haft en redovisning om det i skolan på engelskan. Vi kände inte varandra så väl då och Lovisa har berättat senare att hon var väldigt nervös inför resan. Inget jag själv var utan jag var mest nyfiken och förväntansfull. Jag trivdes otroligt bra som fisken i vattnet med Lovisas familj. Det var nog den roligaste veckan i mitt liv. Vi skrattade otroligt mycket och jag kände att jag verkligen kunde vara mig själv med henne och hennes familj. Sen dess har jag varit fast i hennes liv.

Lovisa kommer alltid betyda väldigt mycket för mig och jag gillar henne för den hon är. Jag hoppas att vi har många år kvar att umgås på. Inte ens en färdresa på 50 km ska få skada vår vänskap. Jag har nämligen kollat upp att det tar drygt 10 timmar att gå till Vadstena om det nu är dit du tänker flytta.

Tänk er att inlägget innehåller bilder. Men de var för stor för att publiceras och jag vet inte hur man gör på imac datorer för att minska dem :P

Lite information

Första dagen på en ny vecka börjar lida mot sitt slut. Det är vecka 49 nu, nästa vecka är det vecka 50 och sedan är det vecka 51 vilket innebär att det bara är 3 veckor kvar i skolan sen är det jullov. Det var väl en bra överraskning?! Jag räknar ner för fullt i min kalender och det är 14 skoldagar kvar innan vi kan lägga oss på latsidan, äta en massa skumtomtar, sova länge på morgnarna, kolla på film hela dagarna och helt enkelt göra det vi känner för. Helt lediga från allt som har med Junkaremålsskolan att göra, visst låter det underbart?!

Nu måste jag skynda mig att avsluta mitt lilla info inlägg för om exakt 4 minuter börjar programmet "Ullared". Det ska bli min premiär gång, efter allt jag har hört om det så måste jag ta mig en titt. KRAM

vad vill du få ut av ditt liv?!

"If today was your last day" är en låt som jag tror många känner igen ifrån radion. Låten sjungs av Nickelback och texten får mig att tänka till. Låten handlar om det som titeln säger, om idag vore din sista dag. Den handlar om vad du skulle göra om du vaknade upp och bara hade en dag kvar att leva. Skulle du donera alla pengar du har? Förlåta dina fiender? Umgås med gamla vänner? Det är några av frågorna som finns i texten.

Låten börjar med att han fått ett råd av en kompis. Varje dag är en gåva och inte en given rättighet. Livet är inte självklart, det är precis som han säger en gåva som vi ska ta vara på. Något som vi ska vara tacksamma för. Det som jag tycker är viktigt med låten är att vi borde tänka till vad vi skulle göra om idag var vår sista dag. Det får oss att tänka på vad som betyder mest i våra liv. Jag tror att det kan göra att vi inser värdet i att ha vänner, familj osv. Så att vi kan ta vara på allt det underbara utan att det ska behöva vara vår sista dag. Det är nyttigt att veta att varje dag är en gåva, det är tragiskt nog inte självklart att alla människor kommer leva tills de bli 100 år. Det är något jag ofta glömmer bort, jag tar det som en självklarhet.

Jag har svårt att säga vad jag skulle göra om idag vore min sista dag. Det är så mycket man vill hinna med i sitt liv att en dag känns alldeles för lite. Därför ska vi ta vara på årets alla dagar, göra det vi känner för och lev varje dag fullt ut. För livet är en underbar gåva!

Om ni är intresserade av att lyssna på låten finns det här.

Julen är inte långt borta

Sitter i skolan och skrattar åt mina klasskamrater. Vår lärare är inte direkt älskad efter att hon gett oss i uppgift att blogga. Jag förstår inte vad det är med killarna men de är väl rädda att få en tönt stämpel genom att de bloggar. De är därför extra noga med att alla ska förstå att de inte gör det frivilligt. Tänkt det som en uppgift istället och gör något roligt av det, bry er inte om vad andra tycker.

Det är många som prata om jul, det är inte långt kvar nu. Igår när jag kom hem från skolan hade mamma satt på julmusik, bakat och var fullt upptagen med att sätta upp julgardinerna. Julen är en mysig tid tycker jag. När det är mörkt och kallt ute kan man sitta inne framför en brasa med myskläder och en kopp varm choklad i handen. På söndag är det 1:a advent vilket innebär julskyltning på stan. I år ska gå med Ellen och Isabelle, kanske köpa årets första julklapp?! 1:a advent innebär också att man får ta fram julstjärnorna och pynta med allt från tomtar till änglar vilket vi även ska göra i stallet. Det är något jag ser fram emot :)

Var nöjd med dig själv.

Kände att min blogg såg väldigt tråkig ut. Gick på ett försök att snygga till den. Det gick inte riktigt som planerat men det får duga så länge!

Har haft en trevlig dag med två vänner vid namn Lovisa och Louise. Vi bowlade tillsammans på friluftsdagen. Jag tycker faktiskt att bowling är väldigt roligt, men det tar ett tag innan man kommer in i det.

Jag har kommit på att vi tre vänner är typiskt envisa människor. Vi är inte dem som ger sig i första taget. Vi har alla tre väldigt starka åsikter vilket gör det otroligt roligt att umgås. Vi har sedan länge diskuterat hur man t.ex. säger Nokia, behövde och haribo. Om vi ser en film kan vi börja "bråka" om vilken kille som är snyggast osv. Saker som egentligen inte spelar någon roll men som blir viktigt för oss att ha rätt om.

Jag gillar mina vänner väldigt mycket och jag älskar att vi har olika starka åsikter. Hur tråkigt hade det inte varit om vi tyckt lika om precis allt? Vi pratade om det idag när vi var ute och gick. Hur otroligt många människor det finns och hur otroligt olika alla är. Det finns inte en enda människa som är den andra lik, det är väldigt fascinerade.

Jag skulle tro att nästan alla människor någon gång har varit onöja med sig själva. Tänkt att om jag bara vore som hon/han så vore jag så perfekt. Om du är i dem tankarna nu sluta genast. Ingen vill ha en kopia, personen du vill vara som finns redan. Satsa istället på att forma dig själv, sätt ett mål att bli ännu bättre än människan du vill vara som. Om Gud hade velat att du skulle vara som den personen hade han gjort dig sådan. Men han har gjort dig till den du är och då är det också den personen du ska vara. Var nöjd med dig själv precis som du är för du är unik. Du är du och ingen kommer någonsin bli som du är. Din familj, vänner, pojk/flickvän älskar dig för den du är. Det är viktigt att vi påminner oss om att vi är bra precis som vi är. Vi är omtyckta för att vi är vi.

Var nöjd med dig själv och kom ihåg att den enda som kan ändra något hos dig är du själv. Låt ingen annan döma dig för den du är.

Sitter på lektionen och funderar över vad jag ska skriva om. Jag har svårt att koncentrera mig då min mage inte sammarbetar, jag har haft någon slags kramp hela dagen. Jag frågar mig själv om magen vill säga mig något, det kan låta konstigt men jag tror att varje gång som man har ont någonstans så är det kroppen som ger ett tecken på att man ska göra något annat eller helt enkelt bara slappna av för en stund.

Jag har på senaste tiden varit väldigt stressad. Folk i min närhet får mer än ofta höra att jag inte har tid. Jag får ofta frågan tillbaka, men Li vad gör du för något som tar så mycket tid? Konstigt nog kan jag inte svara på varför just jag har så mycket att göra. Jag brukar alltid planera mina dagar på kvällen innan eller när jag precis vaknat. Och jag vet att för att jag ska ha energi måste jag ha minst en halv timme mellan alla saker jag ska göra. Bara det att sätta sig ner och slappna av är väldigt viktigt. Jag tror att det kan vara dels det som gör att jag har ont i magen just idag. Jag har inte haft tid de senaste dagarna att sätta mig ner och slappna av och nu säger min kropp ifrån.

Jag kommer och tänka på när jag var liten. De som har föräldrar som jobbar vet att de har som vi elever väldigt mycket att göra precis innan ledigheten. Alla är stressade för att hinna med det sista som måste göras innan jul. Min pappa är en av dem och har tråkigt nog några år blivit sjuk lagom till julafton. Jag tror att det är detsamma som jag skrev tidigare, kroppen säger ifrån, nu orkar jag inte mer och när man väl slappnar av kommer kroppen ifatt, i form att vi blir sjuka. Varje gång jag mår dåligt fysiskt tar jag det som ett tecken på att något är fel vilket många gånger är sant. När jag väl lägger mig ner och slappnar av blir det bättre och kroppen har får ny energi.

Med andra ord ska jag lyssna på min kropp även denna gången och ta mig hemåt och vila. Rensa hjärnan för att få plats med ny kunskap och orka plugga inför so provet som vi har imon.

Kram

fått i mig lite energi :)

Efter en skön helg med fina vänner har jag fått tillbaka min energi. När det är mycket i skolan och pressen ligger på är det svårt att vara glad och positiv. Det känns som att allt bara är jobbigt och stressig. Jag får ofta välja bort vissa saker som jag vanligvist inte vill välja bort, istället för att åka till hästen, umgås med vännerna eller bara umgås med familjen tar läxorna den tiden. Det handlar nog till stor del av att jag inte håller mina planer. Genom att säga till mig själv att idag ska jag göra denna och denna läxan så slipper jag sitta med det i veckan, men sen kommer något annat roligt emellan. Då måste jag sitta på kvällarna trött och seg efter en heldag i skolan.

Det är inte förrän man känner sig nere som man inser hur mycket de i närheten betyder. Bara genom att prata med en vän i telefonen, ta en fika på stan och bara skratta tillsammans ger mig den energin som jag behöver för att orka, det behöver inte handla om en längre tid utan bara några få minuter. Det är det lilla som räknas.

Jag har haft en jättebra helg. Har umgåts med mina vänner och gjort saker som jag i veckan inte hinner göra. Borstat hästen extra noga, sovit extra länge och tagit vara på de roliga minuterna, umgåtts med familjen och bara njutit av ledigheten. Det är inte förrän nu när man blir lite äldre som man verkligen känner att helgen är guld värd. Bara det att slippa ställa väckarklockan, helt underbart!

"När du blundar tittar jag" skriven av Gunnar Ardelius.

"När du blundar tittar jag" är en kärleksbok som handlar om Harry. En 17 årig kille som bor i stockholm, som för det mesta lever själv i familjens lägenhet. Hans mamma sitter och tjuvröker på psyket, hans pappa kommer bara på nätterna och lämnar pengar i brevinkastet, hans flickvän Sally har flyttat till Berlin, kompisen Valentin har flyttat till en stuga i skogen där det ända han äger är en gul träningsväska full av vin, men som trivs med livet precis som det är. Sist men inte minst hans farfar som försöker hjälpa Harry med voodoo. Flera personer finns det inte i Harrys liv. Alla fullt upptagna med sig själva.

Harrys stora kärlek Sally åker till Berlin. Hon lämnar honom för att satsa på hennes stora intresse, konsten. Tjejen som han spenderat tiden med åker ifrån honom, han kan inte längre äta hos Sallys föräldrar och pengarna från hans pappa är slut. Hur ska han nu klara sig? Vem ska han umgås med? Kommer han och hans pappa komma överrens och kommer hans mamma någonsin få komma hem igen?

Mina åsikter om boken.

Jag tycker att "när du blundar tittar jag" var en tråkig bok. Den består av många små stycken som satts ihop till en berättelse vilket gjorde att den inte fick någon direkt handling, det var svårt att få en fattning om boken. Det fanns inte så många positiva saker som boken visade, allt var dåligt, tråkigt, ledsamt och dystert.

Det som var bra med boken var att den fick mig att tänka till. Genom att hans liv kändes meningslöst och betydelselöst fick det mig att tänka på de positiva sakerna med mitt livet. Med en mamma på psyket, en pappa som vägrar träffas, en flickvän som bara finns där för att, en kompis som lever på att dricka och en farfar som är den enda som bryr sig, om man kan kalla det så. Vilken otrolig tur jag har som har folk i min närhet som bryr sig och vill mig väl.

Det är precis som det vi pratade om på so:n häromdagen. Varför inser man inte hur bra man har det? Varför ska man behöva se andra lida för att vara tacksam? Vi är så otacksamma, vi har det så gott men tar ändå inte vara på det. Precis som med "Tisdagar med Morrie" ska man behöva leva med en svår sjukdom för att börja leva livet? Nej självklart inte, vi måste börja njuta av livet redan nu och vara tacksamma.

Budskapet

Bokens budskap är väldigt svårt att förstå, men jag förknippar det som om den vill mig att tänka till. Precis som jag skrev på mina åsikter. Få mig att tänka till och vara tacksam över mitt liv.

äntligen lite tid

Det har inte funnits tid för datorn de senaste dagarna. Tid för att sätta mig ner och skriva ett inlägg har det varit dåligt med.

Just nu sitter jag och kollar igenom sidan nine&out angående våra klasströjor efter att vi äntligen kommit någorlunda överens om ett tryck. Jag och Louise har tagit på oss ansvaret för att fixa beställningen och allt som ingår. När vi har hittat all information, priser osv så är det viktigt att vi får in rätt beställningar från var och en av er, storlekar, pengar osv så att vi får våra tröjor, förhoppningsvis innan jul :) Vad jag har förstått det som kommer vi informera er om detta på rådet på fredag.

Nu är det skolarbete som gäller. Ska ta och skriva av min hjärna för att få fram lite tankar och reflektioner, skämt o sido. Kram

Mitt första inlägg

En första start på min nya skolblogg. Vi har fått i uppgift av vår svensklärare att starta en egen blogg. Tjejerna tycker att det ska bli roligt och intressant medans killarna är lite skeptiska. Men det ska som sagt bli roligt att ha tillgång till klassens tankar och åsikter, även se vad alla väljer att skriva om. En ovanlig uppgift som jag tror kommer ge mycket och utveckla oss i vårt skrivande och tänkande.

Vad min blogg kommer handla om måste jag fundera lite på. Men en hel del tankar kommer säkert skrivas. Ett skönt sätt att rensa hjärnan på! enyoy :)