Känslan att vara tonåring. Känslan av att varken veta ut eller in. Ena dagen är man super lycklig och går och ler, medan andra dagen är rena motsatsen. Det var nog ingen som trodde att livet som tonåring skulle bli speciellt svårt.

När jag var lite längtade jag till att få fylla femton, längtade till att bli stor och bli mer medveten om mitt liv, kunna påverka på egen hand och slippa vissa regler. Tillräckligt stor för att få vara ute länge på kvällarna, köra moped, bestämma om man vill följa med familjen på utflykter eller inte. Jag trodde att livet skulle bli så mycket enklare när man fyllt femton. Men jag har insett att var man än befinner sig i livet kommer det alltid finnas motgångar. Det går inte att längta ifrån alla problem man har, det gäller bara att ta tag i dem och sträva framåt. Vi mår inte bättre av att lägga energi på hur dåligt vi mår och hur bra allt vore om jag hade det och det. Lägg inte energi på morgondagens bekymmer utan lev nu, när du kommit över det jobbiga kan du lägga det bakom dig och fokusera framåt.

Jag har det problemet att jag skrapar fram problem som inte finns. Jag förstorar lätt upp känslor genom att aldrig släppa tankarna om dem. När man hör vänner och bekantas problem har man själv en lösning på dem. Man säger till personen att inte lägga så stor energi på det utan vara nöjda med det de har. Det jag menar är att vi har svar på andras problem men hoppar över svaren på våra egna. Vi kan lösa andras problem men när det gäller oss själva och våra egna problem blir det så mycket svårare. Jag tror att vi gör allt svårare och jobbigare än det egentligen är.

Vad ska vi göra åt detta?! Hur ska vi få alla ungdomar att tänka mer positivt och ta vara på livet som tonåring?! Jag tror att vi alla fick oss en tankeställare efter torsdagens svensklektion. Vi gick dit lite halv sega, längtade till att få åka hem, men vi gick ut från lektionen varma och med stora leenden på läpparna. Lektionen gav oss energi att orka och gjorde många själar varma och glada. Det är så lätt att få en annan människa att bli glad, bara genom att ge en personen en fin komplimang. Den där lilla ansträngningen från din sida gör att personen växer några centimeter.

Varje gång du känner dig trött och allmänt hängig, tänkt tillbaka på lektionen och läs på din lapp. Det som står på lappen handlar om dig och hur du är. Ta åt dig och njut av hur bra du är!

Det börjar sakta men säkert dra ihop sig mot den stora dagen som alla längtar efter, JULAFTON. Jag brukar vara ganska snabb vad det gäller att köpa julklappar men i år vet jag inte vad som har hänt. Om 2 dagar ska klapparna delas ut och jag har ännu inte köpt en enda. Så idag ska jag spendera min dag på stan och inte cykla hem förrän alla klapparna är med. Jag förstår inte hur det ska vara så svårt att hitta julklappar till de som man känner bäst, släkten och familjen.

Lovisa sa en sak till mig som jag tyckte lät bra. Det var att man inte ska säga vad man önskar sig till de som frågar, utan personen ska själv förknippa julklappen med personen som ska få den. Det är då man inser hur bra eller dåligt man känner en person. Väldigt bra idé men också väldigt svårt, min hjärna går på hög varv kan jag lova.

Ett inlägg om Lovisa :)

Här kommer ett inlägg om min kära vän Lovisa. Läs och medverka gärna i Jonnas utmaning på hennes blogg :)

Jag har tänkt vänta ett tag och skrivit om någon som jag inte känner så väl men det verkar vara dåligt med folk som kommenterar så det får bli ett inlägg om Lovisa ändå. (Det är inte det att jag inte vill skriva om dig, men vi känner varandra så väl att det känns roligare att skriva om någon annan) Jag ska försöka göra det kortfattat.

Lovisa Charlotta Victoria Dahlheim och Li Karlsson (jag) började lära känna varandra på sommarlovet från 7:an till 8:an. Sen dess har vi hållit ihop dag som natt tätt, tätt. Vi klaffade riktigt bra och har haft otroligt roligt med vandra, och har fortfarande. Vi har inte tröttnat på varandra än i alla fall. Lovisa är helt olik mig men anledningen till att vi passar så bra tillsammans är för att vi kompletterar varandra. Vi har väldigt olika åsikter om det mesta vilket gör det hela intressant.

Lovisa är otroligt ödmjuk och en person som man kan luta sig emot. Hon har en väldigt stark vilja och kan blir riktigt sur, då gäller det att vara på sin vakt :P Hon är inte den bästa på tider och har väldigt lätt att glömma saker. Senast idag när jag hjälpte henne att jobba i Parken. Vi hade fått nycklarna till deras kontor och när vi gick därifrån hade hon glömt nycklarna på bordet inne i kontoret och dörren var påväg att slå igen, men tur som hon har hann hon få tag i dörren innan den gick i lås. Så hon har ett minne som en guldfisk men turen är på hennes sida. Lovisa är en underbar vän, och helt ärligt så förstår jag inte hur jag har klarat mig utan henne i mitt liv tidigare. En sak till, hon är otroligt vacker :)

Jag har väldigt många minnen med denna tjej. Men ett minne som jag minns som mest är vår första resa tillsammans. Jag följde med Lovisa och hennes familj till Falkenberg, jag tror att Lovisa har skrivit lite om det på hennes blogg och jag har haft en redovisning om det i skolan på engelskan. Vi kände inte varandra så väl då och Lovisa har berättat senare att hon var väldigt nervös inför resan. Inget jag själv var utan jag var mest nyfiken och förväntansfull. Jag trivdes otroligt bra som fisken i vattnet med Lovisas familj. Det var nog den roligaste veckan i mitt liv. Vi skrattade otroligt mycket och jag kände att jag verkligen kunde vara mig själv med henne och hennes familj. Sen dess har jag varit fast i hennes liv.

Lovisa kommer alltid betyda väldigt mycket för mig och jag gillar henne för den hon är. Jag hoppas att vi har många år kvar att umgås på. Inte ens en färdresa på 50 km ska få skada vår vänskap. Jag har nämligen kollat upp att det tar drygt 10 timmar att gå till Vadstena om det nu är dit du tänker flytta.

Tänk er att inlägget innehåller bilder. Men de var för stor för att publiceras och jag vet inte hur man gör på imac datorer för att minska dem :P

Lite information

Första dagen på en ny vecka börjar lida mot sitt slut. Det är vecka 49 nu, nästa vecka är det vecka 50 och sedan är det vecka 51 vilket innebär att det bara är 3 veckor kvar i skolan sen är det jullov. Det var väl en bra överraskning?! Jag räknar ner för fullt i min kalender och det är 14 skoldagar kvar innan vi kan lägga oss på latsidan, äta en massa skumtomtar, sova länge på morgnarna, kolla på film hela dagarna och helt enkelt göra det vi känner för. Helt lediga från allt som har med Junkaremålsskolan att göra, visst låter det underbart?!

Nu måste jag skynda mig att avsluta mitt lilla info inlägg för om exakt 4 minuter börjar programmet "Ullared". Det ska bli min premiär gång, efter allt jag har hört om det så måste jag ta mig en titt. KRAM

vad vill du få ut av ditt liv?!

"If today was your last day" är en låt som jag tror många känner igen ifrån radion. Låten sjungs av Nickelback och texten får mig att tänka till. Låten handlar om det som titeln säger, om idag vore din sista dag. Den handlar om vad du skulle göra om du vaknade upp och bara hade en dag kvar att leva. Skulle du donera alla pengar du har? Förlåta dina fiender? Umgås med gamla vänner? Det är några av frågorna som finns i texten.

Låten börjar med att han fått ett råd av en kompis. Varje dag är en gåva och inte en given rättighet. Livet är inte självklart, det är precis som han säger en gåva som vi ska ta vara på. Något som vi ska vara tacksamma för. Det som jag tycker är viktigt med låten är att vi borde tänka till vad vi skulle göra om idag var vår sista dag. Det får oss att tänka på vad som betyder mest i våra liv. Jag tror att det kan göra att vi inser värdet i att ha vänner, familj osv. Så att vi kan ta vara på allt det underbara utan att det ska behöva vara vår sista dag. Det är nyttigt att veta att varje dag är en gåva, det är tragiskt nog inte självklart att alla människor kommer leva tills de bli 100 år. Det är något jag ofta glömmer bort, jag tar det som en självklarhet.

Jag har svårt att säga vad jag skulle göra om idag vore min sista dag. Det är så mycket man vill hinna med i sitt liv att en dag känns alldeles för lite. Därför ska vi ta vara på årets alla dagar, göra det vi känner för och lev varje dag fullt ut. För livet är en underbar gåva!

Om ni är intresserade av att lyssna på låten finns det här.

Julen är inte långt borta

Sitter i skolan och skrattar åt mina klasskamrater. Vår lärare är inte direkt älskad efter att hon gett oss i uppgift att blogga. Jag förstår inte vad det är med killarna men de är väl rädda att få en tönt stämpel genom att de bloggar. De är därför extra noga med att alla ska förstå att de inte gör det frivilligt. Tänkt det som en uppgift istället och gör något roligt av det, bry er inte om vad andra tycker.

Det är många som prata om jul, det är inte långt kvar nu. Igår när jag kom hem från skolan hade mamma satt på julmusik, bakat och var fullt upptagen med att sätta upp julgardinerna. Julen är en mysig tid tycker jag. När det är mörkt och kallt ute kan man sitta inne framför en brasa med myskläder och en kopp varm choklad i handen. På söndag är det 1:a advent vilket innebär julskyltning på stan. I år ska gå med Ellen och Isabelle, kanske köpa årets första julklapp?! 1:a advent innebär också att man får ta fram julstjärnorna och pynta med allt från tomtar till änglar vilket vi även ska göra i stallet. Det är något jag ser fram emot :)

Var nöjd med dig själv.

Kände att min blogg såg väldigt tråkig ut. Gick på ett försök att snygga till den. Det gick inte riktigt som planerat men det får duga så länge!

Har haft en trevlig dag med två vänner vid namn Lovisa och Louise. Vi bowlade tillsammans på friluftsdagen. Jag tycker faktiskt att bowling är väldigt roligt, men det tar ett tag innan man kommer in i det.

Jag har kommit på att vi tre vänner är typiskt envisa människor. Vi är inte dem som ger sig i första taget. Vi har alla tre väldigt starka åsikter vilket gör det otroligt roligt att umgås. Vi har sedan länge diskuterat hur man t.ex. säger Nokia, behövde och haribo. Om vi ser en film kan vi börja "bråka" om vilken kille som är snyggast osv. Saker som egentligen inte spelar någon roll men som blir viktigt för oss att ha rätt om.

Jag gillar mina vänner väldigt mycket och jag älskar att vi har olika starka åsikter. Hur tråkigt hade det inte varit om vi tyckt lika om precis allt? Vi pratade om det idag när vi var ute och gick. Hur otroligt många människor det finns och hur otroligt olika alla är. Det finns inte en enda människa som är den andra lik, det är väldigt fascinerade.

Jag skulle tro att nästan alla människor någon gång har varit onöja med sig själva. Tänkt att om jag bara vore som hon/han så vore jag så perfekt. Om du är i dem tankarna nu sluta genast. Ingen vill ha en kopia, personen du vill vara som finns redan. Satsa istället på att forma dig själv, sätt ett mål att bli ännu bättre än människan du vill vara som. Om Gud hade velat att du skulle vara som den personen hade han gjort dig sådan. Men han har gjort dig till den du är och då är det också den personen du ska vara. Var nöjd med dig själv precis som du är för du är unik. Du är du och ingen kommer någonsin bli som du är. Din familj, vänner, pojk/flickvän älskar dig för den du är. Det är viktigt att vi påminner oss om att vi är bra precis som vi är. Vi är omtyckta för att vi är vi.

Var nöjd med dig själv och kom ihåg att den enda som kan ändra något hos dig är du själv. Låt ingen annan döma dig för den du är.